Rullgardinerna i sommarställets lillstuga hade efter fyrtio somrar tappat all sin svarta färg och uppfyller inte längre ens de mest grundläggande krav för rullgardiner. Jag hittar ett lämpligt tyg i farfars brors Kalles gamla sjömanskista – bara att klippa till och fålla.

Fram kommer mormors mors symaskin från – tidigt 1900? Det är en svart Husqvarna av märket Freja, sirligt dekorerad med färgade blomstergirlanger. Design! Ursprungligen var maskinen av trampmodell, men någon gång under 1900-talet första decennier har den moderniserats och drivs nu med el. Trådningen är intrikat – för att inte tala om när det dags att fylla på undertråd. Då ska den lilla släden plockas ur, den lilla pinnen fästas i en sinnrik anordning. Ja, hela maskinen är en fantaskt konstruktion, även om den bara syr en sorts söm: raksöm framåt. Punkt. Jämfört med min maskin därhemma som har bara tio år på nacken är Freja en dinosaurie, en kvarleva från en svunnen tid.

Döttrarna skakar skeptiskt på huvudet. Inte kan en så uråldrig tingest fungera och förresten, hur kan man bara komma på tanken att själv sy något som så enkelt införskaffas i närmaste butik, duh.

Men jag tänker på vilket underverk Freja måste tett sig en gång. Hur man plötsligt kunde sy en hel klänningssöm på bara några sekunder istället för att ägna flera timmar mödosamt plockande med nål och tråd, ett prydligt stygn i taget. Hur Freja och hennes gelikar – i den mån en kvinna hittade lämplig finansiering –  kunde göra det möjligt att skaffa egen försörjning. Plötsligt var man fri från oron att maken skulle supa upp hela veckolönen på närmaste krog och lämna barnen hungriga. Och om det värsta inträffade, att han gick och dog, kunde symaskinen vara skölden mellan familjen och fattighuset. (Undrar just om min farfar Anders hade undsluppit barnhemmet och de hemska åren som fosterbarn om hans mor ägt en symaskin?)

Nya skynken mot ljusinsläpp hänger i vår lilla stuga. Freja har gjort sitt för den här gången. Och jag funderar: Är det inte så att Husqvarna och andra symaskinsfabrikanter har bidragit till kvinnors frigörelse och dagens välfärdssamhälle där de av som fortfarande syr främst gör det för nöjes skull?

Posted on: 30 mars, 2015, by : Tina Hjorth Svensson